Växelvis boende

Växelvis boende bedöms på grundval av ett antal förutsättningar. Barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Det är således inte fråga om millimeterrättvisa mellan föräldrarna. Föräldrarna ska bo förhållandevis eller någorlunda nära varandra och ha en särskilt god samarbetsförmåga.

Föräldrarna måste även vara flexibla och öppna för att förändra boendeförhållandet om barnets situation eller behov förändras. Till exempel ska barnet inte behöva byta mellan olika förskolor eller skolor och kontinuiteten till kamratrelationer och möjligheten till fritidsaktiviteter ska beaktas. Vidare har barnets egen inställning stor betydelse och i allt större utsträckning ju äldre barnet är. Båda föräldrarna bör ta ansvar för och ställa upp för barnet i förhållande till skola och fritidsaktiviteter.

Svea hovrätts dom den 1 februari 2000 i mål T 1647–99

Eftersom ett förordnande om umgänge inte kan avse en förälder som barnet bor tillsammans med så som fallet var vid växelvis boende tydliggjorde hovrätten hur ett förordnande om växelvis boende borde se ut i ett domslut. ”Hovrätten förordnar att X ska vara bosatt växelvis hos A och B med skyldighet för föräldrarna att hämta och lämna X varannan gång enligt följande.”

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i mål T 1817–07

Parterna var tidigare varit gifta och hade ett barn som bodde växelvis hos föräldrarna. Båda parter yrkade för ensam vårdnad och umgänge motsvarande växelvis boende. Tingsrätten anförde att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare. Likt vårdnadsutredningen ansåg rätten dock att det var bäst för barnet att ha sitt stadigvarande boende hos fadern och umgänge med modern varannan vecka. I hovrätten framkom att det förelåg vissa kommunikationsproblem mellan parterna och att deras konflikt i viss mån var outredd. Konflikten hade dock inte försvårat sonens växelvisa boende eller hans kontakt med föräldrarna. Det ansågs inte omöjligt för parterna att samarbeta i framtiden och hovrätten förordnade om gemensam vårdnad och växelvis boende för sonen.

Svea hovrätts dom i mål T 483–08

Föräldrarna hade en gemensam nioårig dotter och två äldre barn. Dottern bodde tidvis växelvis hos föräldrarna och annars hos modern. Båda parter yrkade ensam vårdnad om dottern i tingsrätten. Domstolen ansåg att båda föräldrarna framstod lämpliga som vårdnadshavare och att de hade en djupgående konflikt. Dottern hade bott mestadels hos modern tillsammans med de äldre syskonen det senaste året och uttryckte vilja att fortsätta att bo där. Tingsrätten tillmätte hennes åsikter stor vikt på grund av hennes ålder och mognad. Modern tillerkändes ensam vårdnad. Hovrätten övervägde att överflytta vårdnaden till fadern på grund av att modern saboterat umgänget mellan fadern och dottern men fastställde tingsrättens dom på grund av kontinuitetsskäl.

Göta Hovrätts dom i mål T 2795–08

Parternas sexåriga dotter bodde växelvis hos föräldrarna. Modern yrkade för ensam vårdnad om dottern medan fadern ville att det växelvisa boendet skulle bestå. Föräldrarna bedömdes kunna samarbeta och inget talade för att det växelvisa boende varit något annat än positivt för flickan. Med hänsyn till flickans behov av nära kontakt med båda föräldrarna förordnade tingsrätten och hovrätten om växelvis boende.

Svea hovrätt beslut den 8 mars 2010 i mål T 778–10

Tingsrätten beslutade om växelvis boende för parternas son. Hovrätten undanröjde domen och återförvisade målet till tingsrätten. Detta eftersom växelvis boende förutsätter att föräldrarna kan hantera boendet på ett flexibelt sätt. Under uppväxttiden är det normalt att barnets behov av boendet förändras. Föräldrar måste ha förståelse för det om de saknar denna förståelse talar det emot växelvis boende.

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 11 april 2011 i mål T 515–10

Tingsrätten förordnade om växelvis boende för parternas barn. Efter domen hade fadern inte haft barnen hos sig i den utsträckning som beslutet medgav och modern uppgav att det berodde på att fadern inte hade tillräckligt med tid för barnen. Fadern medverkade inte till hovrättens utredning och hovrättens huvudförhandling. Det saknades därför förutsättningar för att förordna om växelvis boende och inget talade för att det inte var förenligt med barnens bästa att stadigvarande bo hos modern.

Svea hovrätt dom 20 maj 2011 i mål T 7507–10

Parterna hade gemensam vårdnad om sin gemensamma dotter. När fadern flyttade uppstod konflikt mellan föräldrarna. Båda föräldrarna yrkade att flickan skulle ha sitt stadigvarande boende hos dem alternativt växelvis boende. Tingsrätten förordnade om växelvis boende. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och beslutade att flickan skulle ha sitt stadigvarande boende hos fadern och rätt till umgänge med modern. Växelvis boende ansåg inte vara till barnets bästa på grund av föräldrarnas konflikt. Fadern tillerkändes boendet eftersom hans bostad låg i anslutning till flickans skola i ett område där hon var väl etablerad och hade sina vänner. Modern överklagade men HD meddelade inte prövningstillstånd i målet.

Hovrättens för Västra Sveriges dom den 14 november 2011 i mål T 3147–11

Parterna hade gemensam vårdnad om sin fyraåriga dotter som hade sitt stadigvarande boende hos modern. Fadern yrkade om växelvis boende i tingsrätten. Rätten fann att flickan hade en kontinuerlig kontakt med båda sina föräldrar och att hon inte skulle ha det bättre om hon bodde växelvis hos föräldrarna. Således lämnades faderns yrkande utan bifall. Han överklagade till hovrätten som inte meddelade prövningstillstånd.

Svea hovrätts dom den 4 juni 2012 i mål T 9052–11

Parterna hade gemensam vårdnad om sin sjuåriga dotter som tidigare haft sitt stadigvarande boende hos modern. Tingsrätten förordnade om växelvis boende för flickan. Modern överklagade till hovrätten som anförde att det växelvisa boendet hade fungerat bra sedan tingsrättens dom. Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att det bästa för flickan var att bo hos båda föräldrarna. Tingsrättens dom fastställdes.

Svea hovrätts dom den 6 november 2012 i mål T 8380–11

Tingsrätten beslutade om fortsatt växelvis boende för parternas gemensamma barn. Rätten ansåg att det fanns brister i föräldrarnas samarbete men att fördelarna med gemensam vårdnad vägde tyngre än nackdelarna. Domen överklagades till hovrätten som bedömde föräldrarnas samarbetsproblem så pass djupa att ensam vårdnad var att föredra. Modern, som ansågs mer flexibel, tillerkändes ensam vårdnad om dottern.

Svea hovrätts dom den 11 juni 2013 i mål T 10921–12

Vid tingsrättens avgörande var fadern till parternas barn föremål för en förundersökning om misshandel mot barnens mor. Tingsrätten konstaterade att parterna hade sådana samarbetssvårigheter att de inte kunde ha fortsatt gemensam vårdnad om barnen. Eftersom modern ansågs bättre lämpad som vårdnadshavare än fadern tillerkändes hon ensam vårdnad. Vid tidpunkten för hovrättens prövning hade fadern friats från åtal om misshandel och rätten ansåg att han inte var olämplig som vårdnadshavare. Parternas samarbetsproblem ansågs inte utesluta gemensam vårdnad och hovrätten förordnade om sådan och växelvist boende för barnen. Modern överklagade till HD som inte meddelade prövningstillstånd.

Svea hovrätts dom den 12 september 2013 i mål T 10403–12

I tingsrätten beslutades att parternas två söner skulle bo växelvis hos föräldrarna. Rätten konstaterade att samarbetet mellan föräldrarna verkade fungera väl och att avståndet mellan deras bostäder inte omöjliggjorde växelvis boende. Fadern uppgav att barnen riskerade att bevittna våld om de bodde hos modern eftersom hennes nya sambo hade dömts för våld mot en före detta flickvän. Tingsrätten bedömde dock att barnen och modern inte riskerade att fara illa. I hovrätten framkom att moderns sambo förekom i andra utredningar gällande våld mot kvinnor. I vårdnadsutredningen anfördes att uppgifterna var oroväckande och gav signaler om att man vid en riskbedömning inte kunde utesluta att barnen skulle komma att bevittna våld om de bodde hos modern. Hovrätten fann att uppgifterna inte var tillräckligt konkreta eller annars av sådan beskaffenhet att det var möjligt att dra någon slutsats med ledning av dem. Hovrätten fastställde således tingsrättens dom.

Hovrättens för Västra Sverige dom den 4 november 2013 i mål T 1950–13

Hovrätten konstaterade att det var till barnets bästa att stadigvarande bo med den ena föräldern. Det största hindret mot växelvis boende var föräldrarnas svårigheter att samarbeta och brist på kommunikation. Hovrätten konstaterade att bristen på samarbete och kommunikation riskerade att försätta flickan i en situation där hon inte kunde vara öppen mot respektive förälder om sitt liv hos den andre. Flickan skulle ha sitt stadigvarande boende hos modern och ha ett omfattande umgänge med fadern.

Svea hovrätts dom den 13 december 2013 i mål T 9543–12

I tingsrätten tillerkändes modern till parternas dotter ensam vårdnad. Flickan fick rätt till umgänge med fadern. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och anförtrodde fadern med ensam vårdnad och dottern fick umgänge motsvarande växelvist boende med modern. Fadern ansåg mer villig att verka för en nära och god relation mellan mor och dotter.

Svea hovrätts dom den 27 juni 2014 i mål T 212–14

Parternas son bodde stadigvarande hos modern och fadern yrkade för växelvis boende i tingsrätten. Fadern ansågs lämplig som boendeförälder och tingsrätten beslutade att pojken skulle bo växelvis hos föräldrarna. Modern överklagade och anförde att sonen for illa av umgänge med fadern. Hovrätten fann dock att inte förelåg någon risk för att sonen skulle fara illa av ett växelvist boende och fastställde tingsrättens dom.

Svea hovrätts dom den 3 december 2014 i mål T 3480–14

I tingsrätten beslutades att parternas barn skulle bo växelvis hos föräldrarna. Hovrätten instämde med vårdnadsutredningen som ansåg att föräldrarnas samarbete inte var tillräckligt bra för att ett växelvis boende kunde anses vara bäst för barnen. Det rådde en djup konflikt mellan föräldrarna och eftersom modern var barnens trygghetsperson förordnades att de ha sitt stadigvarande boende hos henne.