Undanhållande och bortförande av barn

Tingsrätten förordnade om ensam vårdnad om parternas gemensamma barn på grund av kontinuitet trots att modern hade försvårat umgänget mellan barnet och fadern. Under prövningen i hovrätten reste modern med barnet till USA och företräddes av en god man under förhandlingen. Hovrätten tillerkände fadern ensam vårdnad eftersom modern hade fört bort barnet och visat att hon inte brydde sig om barnets behov av kontakt med fadern. Modern ansågs inte lämplig som vårdnadshavare.

Svea hovrätts dom den 20 april 2010 i mål T 9162–09

Modern tillerkändes ensam vårdnad om parternas gemensamma barn i tingsrätten. Hovrätten anförtrodde vårdnaden till fadern efter att fadern hade egenmäktigt för barnet till Serbien. Fadern och barnet hade bott där sedan fyra år och hovrätten fann att det bästa för barnet var att inte ändra barnets miljö. Barnets minnesbilder ansågs ha bleknat och hovrätten dömde enligt kontinuitetsprincipen.

Hovrättens för Västra Sverige dom den 24 juni 2010 i mål T 4636–08

Efter att modern till parternas gemensamma barn med särskilda behov olovligen fört bort barnet tillerkände tingsrätten fadern ensam vårdnad. I målet tillämpades schweizisk lag eftersom pojken hade sin hemvist i Schweiz och enligt lagen skulle fadern anförtros vårdnaden om modern kunde anses olämplig som vårdnadshavare. Hovrätten fann modern olämplig som vårdnadshavare då pojken hade ett stort behov av förutsebarhet och kontinuitet. Fadern tillerkändes vårdnaden om barnet.

Göta hovrätts dom den 17 november 2011 i mål T 1437–11

I målet tvistade parterna om vårdnaden gällande deras gemensamma barn. Både fadern och modern sökte ensam vårdnad. Modern uppgav att det var svårt att kommunicera med fadern och att han hade vägrat att skriva under sonens passansökan. Fadern menade att han varit rädd att modern skulle föra bort sonen och flytta till Mexiko. Tingsrätten ansåg att det bästa för barnet var att den gemensamma vårdnaden om pojken kvarstod. Hovrätten fastställde tingsrättens dom eftersom faderns vägran att utfärda passet inte ansågs tillräckligt för att ge modern vårdnaden.

Svea hovrätts dom den 27 september 2012 i mål T 10094–11

I målet var fråga om vårdnad och umgänge om parternas gemensamma barn. Fadern uppgav att modern vägrat att låta honom träffa barnet medan modern uppgav att fadern efter förlossningen hotat att föra flickan ur landet varför hon och barnet bland annat beviljats skyddade personuppgifter. Tingsrätten ansåg moderns anklagelser grundlösa och att hon hindrat alla former av umgänge mellan barnet och fadern. Fadern anförtroddes således vårdnaden om barnet. Hovrätten ansåg att modern allvarligt brustit i sitt ansvar som vårdnadshavare och att hennes påståenden om fadern saknade grund. Eftersom modern uppgivit att det var omöjligt att samarbeta med fadern ansågs gemensam vårdnad utesluten. Med anledning av att dottern, som blivit sex år gammal, och fadern talade inte samma språk och aldrig bott tillsammans anförtrodde hovrätten vårdnaden åt modern.

Hovrätten för Västra Sveriges dom den 27 november 2012 i mål T 1041–12

I hovrätten ifrågasattes en moders lämplighet som vårdnadshavare efter att hon fört bort barnet och skurit av umgänget mellan fadern och barnet. Barnet hade emellertid bott hos modern i det närmaste hela sitt liv och haft en trygg och stabil uppväxt. Fadern och barnet hade knappt haft kontakt de senaste åren. Hovrätten ansåg att det var för riskfyllt att rycka barnet från hennes invanda miljö och sannolikt skära av kontakten till modern. Trots moderns umgängessabotage tillerkändes modern vårdnaden om flickan.

Svea hovrätts dom den 20 februari 2013 i mål T 5844–12

Parterna hade en gemensam dotter vilken vårdnaden om var föremål för tvist. Modern yrkade för ensam vårdnad i tingsrätten och var rädd att fadern skulle föra barnet till Senegal. Tingsrätten bedömde båda föräldrarna som öppna för samarbete men att försöken till umgänge mellan fadern och barnet hade misslyckats, vilket kunde bero på moderns påverkan. Efter överklagande fann hovrätten att föräldrarna hade stora samarbetsproblem som inte ansågs vara övergående och modern tillerkändes vårdnaden.

Svea hovrätts dom den 20 februari 2013 i mål T 1888–12

I mål i tingsrätten ansågs parterna vara i en hög konfliktsituation och därmed oförmögna att ha gemensam vårdnad om sina två barn. Båda parterna ansågs lämpliga som vårdnadshavare trots att fadern hade dömts för hot mot modern. Modern var rädd att fadern skulle föra barnen utomlands men rätten ansåg att denna risk var försumbar. Tingsrätten anförtrodde vårdnaden åt modern eftersom barnen hade bott länge hos henne. Hovrätten fastställde tingsrätten dom och HD meddelade inte prövningstillstånd.

Hovrättens för Övre Norrland dom den 19 juni 2013 i mål T 832–12

Båda parterna yrkade ensam vårdad om deras gemensamma barn i tingsrätten. Innan förhandlingen hade modern fört barnet till Irak och meddelat att hon skulle stanna. Modern och flickan hade bott i Irak i två år och tingsrätten ansåg att det skulle innebära ännu en omvälvning i flickans liv om hon rycktes från den invanda miljön. Modern tillerkändes ensam vårdnad om dottern av kontinuitetsskäl. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och HD meddelade inte prövningstillstånd.

Svea hovrätts dom den 13 november 2013 i mål T 3448–13

I mål om vårdnad bedömde tingsrätten att det förelåg risk för att modern skulle föra bort parternas gemensamma dotter eftersom hon redan hade fört bort den gemensamma sonen. Hovrätten ansåg, likt tingsrätten, att risken för att dottern förs bort vägde tyngre än de samarbetsproblem som fanns mellan parterna. Fadern hade även tidigare misshandlat sonen och sexuellt ofredat modern vilket han hade dömts för. Hovrätten fastställde tingsrätten dom om gemensam vårdnad och ökade umgänget mellan fadern och dottern.

Hovrättens för Övre Norrland dom den 10 februari 2014 i mål T 652–13

Tingsrätten beslutade i mål om vårdnad att parterna skulle ha gemensam vårdnad om deras dotter. Modern överklagade till hovrätten som anförde att fadern hade rest utomlands med flickan och inte kommit tillbaka. Fadern företräddes av god man i hovrätten. Modern uttryckte oro för att fadern inte skulle återlämna barnet och socialnämnden avstyrkte gemensam vårdnad. Hovrätten tillerkände modern ensam vårdad om barnet.

Hovrättens för Övre Norrland dom den 5 maj 2014 i mål T 618–13

Parterna hade en gemensam son som tingsrätten beslutade skulle stå under gemensam vårdnad. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och tillerkände fadern ensam vårdnad. Modern hade fört pojken till Saudiarabien och därefter inte haft någon kontakt med fadern. Det fanns således skäl att ifrågasatte moderns lämplighet som vårdnadshavare. Hovrätten ansåg att den omständigheten att sonen bott med modern i Saudiarabien nästan hela sitt liv inte vägde lika tungt som den kunnat göra om det funnits utredning som visat att han hade det bra.

Svea hovrätts dom den 7 maj 2014 i mål T 5537–13

I dom beslutade tingsrätten att den gemensamma vårdnaden om parternas gemensamma barn skulle bestå. Efter domen tog modern barnen ur skolan och flyttade till okänd ort. Modern ansågs olämplig som vårdnadshavare och vårdnaden överflyttades till fadern i hovrätten. Rätten var övertygad om att fadern skulle verka för att överflyttningen skulle bli smidig och att barnen skulle få en nära kontakt med modern. Modern överklagade till HD som inte meddelade prövningstillstånd.

Svea hovrätts dom den 9 februari 2015 i mål T 5867–14

Modern till parternas gemensamma barn hade dömts för egenmäktighet med barn då hon fört sonen ur landet. I målet ansåg hovrätten att det förelåg en risk för bortförande av barnet. Det fanns dock omständigheter som talade emot ett bortförande, till exempel att modern påbörjat körkortsutbildning och registrerat en firma. Efter en sammantagen prövning fann hovrätten att det bästa för barnet var att fadern tillerkändes ensam vårdnad.