Praxis beträffande umgängeskostnader

Hovrättens för Västra Sverige dom i mål 1018–08
Efter parternas separation flyttade modern till Frankrike medan barnen bodde kvar i Sverige hos fadern. Hovrätten ansåg det skäligt att fadern stod för hälften av barnens resekostnader för umgänge med modern i Frankrike. Kvinnan hade dålig ekonomi och kände sig nödgad att flytta till Frankrike för att kunna försörja sig.

Göta hovrätts dom den 20 maj 2011 i mål T 3671–10

Fråga i mål om modern, som var ensam vårdnadshavare om parternas dotter, skulle utge ersättning till fadern för resekostnader i samband med umgänge. Tingsrätten ogillade faderns yrkande om resekostnader. Efter beräkning av föräldrarnas ekonomiska förmåga konstaterade hovrätten att moderns överskott översteg faderns. Det ansågs således skäligt att hon bidrog till resekostnaderna.

Svea hovrätts dom den 14 september 2011 i mål T 3116–11

Modern yrkade i tingsrätten att hon skulle slippa bidra till hämtning och lämning av deras barn. Tingsrätten konstaterade att det var knappt tio mil mellan föräldrarnas bostäder men beaktade att det var modern som hade valt att flytta och därmed förorsakat restiden och kostnaderna. Med hänsyn till kvinnans ekonomiska förhållanden ansåg tingsrätten att det inte var oskäligt att hon bidrog till resekostnaderna. Hovrätten befriade modern från skyldighet att hämta och lämna dottern hos fadern eftersom hon inte hade någon egen inkomst och således inte kunde anses ha ekonomisk förmåga för det.

Svea hovrätts dom den 10 maj 2012 i mål T 10388–11

I målet hade modern rest från Australien till Sverige för att utöva umgänge med parternas gemensamma dotter. Hovrätten konstaterade att fadern hade högre inkomst än modern som fortfarande studerade och beslutade att han skulle svara för hälften av resekostnaderna. På grund av det stora prisspann som kan föreligga för flygresor begränsades kostnadsansvaret till 7000 kronor för varje umgängestillfälle.

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i mål T 1364–14

Fadern yrkade i hovrätten att barnens modern skulle svara för hälften av kostnaderna för barnens umgängesresor. Det överskott som modern hade varje månad var mycket litet och var mindre än vad halva kostnaden för resorna i samband med umgänge uppgick till. Hovrätten konstaterade att moderns ekonomiska förmåga inte var sådan att hon hade förmåga att svara för hälften av resekostnaderna.