Särskilt förordnade vårdnadshavare i praxis

Makarna i målet hade tillsammans en son som omhändertogs med stöd av barnavårdslagen och placerades i fosterhem. Regeringsrätten beslutade om upphörande av vården av pojken men på grund av flyttningsförbudet enligt LVU kom pojken alltjämt att vistas i familjehemmet. Ifrågavarande stadsdelsnämnd väckte i tingsrätten talan mot makarna och yrkade att tingsrätten skulle förordna fosterhemsföräldrarna att som särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om pojken. Tingsrätten och hovrätten förordnade fosterhemsföräldrarna att som särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om pojken och bestämde att makarna skulle ha rätt till visst umgänge med pojken.

Främsta motivet till stadgandet om att vårdnaden av ett barn som är placerat i ett familjehem ska kunna överföras till dem som tagit emot barnet är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan förhindras att barnet rycks ur den miljö där barnet vistats i flera år och känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet. Barnet ska ha rotat sig i familjehemmet och känna sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget. Bestämmelsen har undantagskaraktär eftersom det inte krävs att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare utan det ska vara uppenbart bäst för barnet att rådande förhållanden får bestå. (Prop. 1981/82:168 s. 39 ff och 70.)

Pojken var fjorton år gammal och hade bott i familjehemmet i tretton år. Han hade sålunda vistats i deras hem största delen av sitt liv och rotat sig där. Av utredning framgick att pojken kände sådan trygghet med fosterhemsföräldrarna att han uppfattade deras hem som sitt eget. Han hade vidare uppnått sådan ålder och mognad att hans egen inställning i vårdnadsfrågan borde tillerkännas stor betydelse och hade själv inte givit uttryck åt någon annan uppfattning än att han ville stanna i familjehemmet. En viktig omständighet vid bedömningen av vårdnadsfrågan var barnets anknytning till föräldrarna. HD fann att den bristande kontakten mellan sonen och föräldrarna berodde till stor del på att föräldrarna tagit få egna initiativ till kontakt och att de varit ovilliga att resa till familjehemmet. HD anförde att vid en sammanvägning av omständigheterna var bäst för pojken att det rådande förhållandet fick bestå och att vårdnaden överflyttades till fosterhemsföräldrarna.

Svea hovrätts dom den 10 december 2012 i mål T 6534–12

På grund av föräldrarnas bristande omsorg hade en tioårig pojke varit omhändertagen med stöd av LVU sedan han var sju år gammal. Socialnämnden yrkade i tingsrätten att vårdnaden om pojken skulle överflyttas från föräldrarna till en särskilt förordnad vårdnadshavare. Föräldrarna hade brustit i omsorgen av pojken och ingripit i vården av sonen. Tingsrätten lämnade socialnämndens talan utan bifall eftersom ett definitivt avskiljande av pojken från föräldrarna skulle öka deras frustration och det ansågs inte vara till barnets bästa. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och biföll socialstyrelsens talan. Domstolen konstaterade att pojken varit utsatt för fysiska och psykiska omsorgsbrister samt att föräldrarna inte drog sig för att ingripa i vården. Socialnämndens lösning ansågs därför vara till barnets bästa.

Svea hovrätts dom den 12 december 2013 i mål T 7529–13

Tre barn hade sedan tre år varit familjehemsplacerade. Socialnämnden yrkade i tingsrätten att vårdnaden om barnen skulle överflyttas till fosterhemsföräldrarna. På grund av att barnen hade rotat sig hos fosterföräldrarna biföll tingsrätten yrkandet. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och konstaterade att barnen hade knutit an mycket starkt till fosterföräldrarna och ansåg att det med hänsyn till moderns hälsotillstånd inte var realistiskt med en återförening mellan henne och barnen. Fadern hade ingen kontakt med barnen och hovrätten bedömde att en återförening med honom inte heller var aktuellt.

Svea hovrätts dom den 17 januari 2014 i mål T 3842–13

Två barn hade tidigare vårdats med stöd av LVU på grund av missförhållanden i hemmet och psykisk sjukdom hos modern. Barnen familjehemsplacerades senare hos ett gift par. Socialnämnden yrkade i tingsrätten att vårdnaden om barnen skulle överflyttas till familjehemsföräldrarna. Tingsrätten fann, bland annat med hänsyn till barnens vilja, att det uppenbart bästa för dem var att överflytta vårdnaden till familjehemsföräldrarna. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut. Fadern överklagade till HD som inte meddelade prövningstillstånd.

Svea hovrätts dom den 25 februari 2014 i mål T 7513–13

En flicka hade bott på familjehem sedan hon var två år gammal. Hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, beslutade att överflytta vårdnaden om henne till familjehemsföräldrarna eftersom hon hade vårdats och fostrats av dem samt såg dem som hennes föräldrar. Hovrätten anförde att flickan hade påverkats negativt av ett alltför oregelbundet och omfattande umgänge med den biologiska modern.

Högsta domstolens dom den 14 april 2014 i mål T 602–13

Parternas son jourhemsplacerades hos sin farfar och hans fru på grund av omfattande omsorgsbrister. Socialnämnden yrkade i tingsrätten att familjehemsföräldrarna skulle göras till särskilt förordnade vårdnadshavare och att vårdnaden om pojken skulle överflyttas till dem. Eftersom det inte ansågs visat att en återförening mellan sonen och modern inte kunde komma till stånd ogillades socialnämndens talan. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och beslöt att familjehemsföräldrarna skulle bli särskilt förordnade vårdnadshavare. Rätten bedömde att det inte var realistiskt att modern inom en överskådlig tid skulle ha förmåga och möjlighet att utöva vårdnaden. Modern överklagade till HD som fastställde hovrättens dom. Detta på grund av att det ansågs vara till pojkens bästa att de rådande förhållandena bestod och att vårdnaden överflyttades.

Göta hovrätts dom den 8 maj 2014 i mål T 2513–13

I tingsrätten yrkade socialnämnden att vårdnaden om en flicka skulle överflyttas från modern till flickans familjehemsföräldrar. Flickan omhändertogs enligt LVU när hon var två år gammal. Tingsrätten ogillade socialnämndens talan. Domen överklagades till hovrätten som konstaterade att modern inom överskådlig framtid inte skulle ha förmåga att utöva vårdnaden. På grund av att flickan ansågs vara i behov av trygghet i ett längre perspektiv var det uppenbart bästa för barnet att vårdnaden flyttades över till familjehemsföräldrarna. Domen överklagades till HD som inte meddelade prövningstillstånd.

Hovrättens för Övre Norrlands dom den 5 juni 2014 i mål T 59–14

Socialnämnden yrkade i tingsrätten att vårdnaden om barnet skulle flyttas över från hennes föräldrar till flickans moster och hennes man. Barnet hade placerats i familjehem när hon var fyra år gammal. Tingsrätten ogillade socialnämndens yrkande på grund av det att det inte uppenbart var till barnets bästa att vårdnaden överflyttades. Hovrätten ansåg dock att flickan byggt ett tryggt och fungerande familjeförhållande hos mostern samt att hennes förhållande med modern fungerat dåligt. Eftersom det inte var troligt att modern skulle kunna utöva vårdnaden inom en överskådlig framtid överflyttades vårdnaden. Domen överklagades men HD meddelade inte prövningstillstånd.

Hovrättens för Nedre Norrland dom den 2 juni 2014 i mål T 1116–12

En ettårig flicka omhändertogs med stöd av LVU och familjehemsplacerades. Flickans föräldrar ansågs lida av utvecklingsstörningar. Socialnämnden yrkade i tingsrätten att vårdnaden skulle överflyttas från föräldrarna till familjehemsföräldrarna. Tingsrätten biföll yrkandet eftersom flickan, efter fyra år, hade rotat sig i familjehemmet och det ansågs vara till barnets bästa. Modern överklagade domen. Hovrätten ansåg det vara uteslutet att modern skulle ha förmåga eller möjlighet att utöva vårdnaden om flickan inom överskådlig tid och fastställde tingsrättens dom.

Göta hovrätts dom den 10 juni 2014 i mål T 53–14

En åttaårig pojke hade sedan tre års ålder bott på familjehem. Socialnämnden yrkade i tingsrätten för att familjehemsföräldrarna skulle överta vårdnaden om honom och utses till särskilt förordnade vårdnadshavare. Tingsrätten ansåg att det inte var aktuellt att flytta pojken från familjehemmet och konstaterade att han hade stadigvarande fostrats och vårdats där. Således biföll tingsrätten socialnämndens yrkande. Domen överklagades och hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, avslog yrkandet. Detta på grund av att föräldrarnas situation stabiliserats och att pojken haft ett omfattande umgänge med dem. Av utredningen framgick att en återförening inom en överskådlig framtid var möjlig. Det var således i enlighet med barnets bästa att avslå socialnämndens yrkande.

Svea hovrätts dom den 22 oktober 2014 i mål T 1296–14

I tingsrätten yrkade omsorgsnämnden att vårdnaden om barnet skulle överflyttas från föräldrarna till familjehemsföräldrarna och att de skulle utses till särskilt förordnade vårdnadshavare. barnet hade bott på familjehemmet i ett år och sju månader. Tingsrätten och hovrätten ansåg att det inte gick att avgöra vad som var det bästa för barnet eftersom talan var för tidigt väckt. Yrkandet lämnades således utan bifall.

Svea hovrätts dom den 27 oktober 2014 i mål T 4103–14

Det fyraåriga barnet hade bott på familjehem över tre år och hade knutit an till familjehemsföräldrarna. I tingsrätten bifölls därför individ- och omsorgsnämndens yrkande om att familjehemsföräldrarna skulle förordnas till särskilt förordnade vårdnadshavare. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Efter överklagan meddelade HD inte prövningstillstånd.