Risk för bortförande av barn

Parterna i målet hade tidigare varit gifta och hade tillsammans två söner. Medan barnen stod under föräldrarnas gemensamma vårdnad hade fadern egenmäktigt fört den äldre pojken ur landet. Fadern placerade pojken i Tunisien hos hans farföräldrar och höll honom kvar där under närmare tio år. I tingsrätten och hovrätten tillerkändes fadern visst umgänge med den yngre pojken.

HD anförde att moderns farhågor för att fadern kunde komma att föra även den yngre pojken till Tunisien inte kunde anses ogrundade. Under omständigheterna ansågs det inte vara till barnets bästa att, mot moderns bestridande, fastställa en rätt för fadern till umgänge med den yngre pojken. HD ansåg inte att det förelåg några hinder mot att lämna faderns yrkade om umgänge utan bifall. Fadern nekades således umgänge.

NJA 1995 s. 727

Risk för att barnet skulle bli olovligen bortfört inte bedömd som så stor att umgänge på den grunden skulle vägras.

Parterna i målet hade en gemensam son. I tingsrätten tillerkändes modern vårdnaden om pojken. Modern anförde att hon kände stor oro och rädsla för att fadern olovligen skulle komma att föra bort pojken. Tingsrätten fann att moderns farhågor inte kunde anses ogrundade och att det talade emot ett umgänge. Fadern fick rätt till umgänge med sonen varannan lördag under dagtid i närvaro av manlig kontaktperson. Båda parterna överklagade domen och hovrätten ansåg att det inte förelåg en sådan risk att pojken skulle bortföras att detta kunde utgöra hinder för umgänge utan kontaktperson. Hovrätten tillerkände fadern umgänge med sonen. Modern överklagade till HD.

Modern hade i första hand motsatt sig att fadern skulle tillerkännas rätt till umgänge med pojken på den grunden att det fanns risk att fadern skulle föra bort pojken ur Sverige. Som stöd för ståndpunkten åberopade modern att fadern uttalat hot om ett sådant bortförande. En risk för bortförande kan böra föranleda vissa restriktioner eller förordnande om andra särskilda åtgärder beträffande umgänget eller till och med att föräldern tills vidare förvägras umgänge med barnet. Det måste dock föreligga en konkret fara för bortförande. HD ansåg att det inte förelåg en sådan risk för att fadern skulle bortföra pojken att det skulle utgöra ett hinder för umgänge. Således tillerkändes fadern umgänge med sonen.

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 8 september 2011 i mål T 1107–11

Fadern hade dömts till fängelse för olaga hot och misshandel av modern och hade besöksförbud. Tingsrätten bedömde att det fanns risk att fadern olovligen skulle föra pojken till Jordanien och förordnade inte om umgänge mellan far och son. Hovrätten ansåg dock att det var förenligt med barnets bästa att umgänge med umgängesstöd skulle ske.