Allmän utgångspunkt vid bedömning i familjemål
Enligt 6 kap. 1 § FB har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
I rätten till omvårdnad ingår inte endast rätten för barnet att få sina materiella behov tillfredsställda. Minst lika viktiga är barnets psykiska behov. I barnets rätt till trygghet ligger bland annat att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lita på. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna sin samhörighet med familjen och att barnet får pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och ta ansvar.
Barnet ska behandlas med aktning för dess person och egenart. Vårdnadshavarna ska alltså ta hänsyn och visa respekt för de individuella egenskaper och de särdrag som ett barn har. Barn har med stigande ålder rätt till ett allt starkare integritetsskydd. Barnets rätt till ett privatliv och skydd mot insyn kan dock av naturliga skäl inte vara absolut. Inskränkningar måste godtas för att vårdnadshavarna ska kunna fullgöra sin tillsynsskyldighet.
Lagen förbjuder kategoriskt att barnet utsätts för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Kroppslig bestraffning är brottslig, om motsvarande handling mot annan person är straffbar som misshandel enligt BrB. Förbudet går emellertid längre. Här åsyftas åtgärder som riktas mot barnet i efterhand för något som det har gjort eller underlåtit. Att föräldrarna i andra fall måste ha viss rätt att övervinna fysiskt motstånd är oundvikligt, om de ska kunna utöva sin uppsikt över barnet. Även fysiska åtgärder som inte har bestraffningssyfte kan emellertid innebära kränkande behandling, till exempel rumsarrest, öppnande av brev och liknande integritetskränkningar, delvis beroende på barnets ålder och mognadsgrad. Förbudet riktar sig bland annat mot behandling som kan medföra fara för barnets personlighetsutveckling, till exempel att föräldrarna systematiskt fryser ut eller förlöjligar barnet. Om någon av föräldrarna misshandlar barnet eller annars handlar olämpligt, kan enligt 7 § vårdnaden fråntas honom.